Mirka Kans

Det här är en fiktiv intervju där vi får ta del av en underhållsteknikers vardag år 2073. Hur ser egentligen underhåll ut om 50 år?

Idag ska vi få följa Miriam Karlsson under en helt vanlig arbetsdag på SEAB, Svenska Elbilar AB, med produktionsanläggningar på tio olika platser i världen.

­­Jag: Miriam, du arbetar operativt med underhåll, stämmer det?

Miriam: Ja, jag är Asset Manager här på SEAB och arbetar med underhåll, men främst med driftsäkerhet. Jag sitter och övervakar fem hela anläggningar just nu. Alla värden ser bra ut! Om något händer alarmerar min robotkompis.

Jag: Jaha, så detta är din närmaste arbetskollega, då? Vad heter roboten?

Miriam: Jo, man kan väl säga att alarmroboten Rurik är min närmaste kollega. Vi är ju inte så många som jobbar just med underhåll. Det blir ganska ensamt här i kontrollrummet, så mötena i driftgruppen är alltid uppskattade. Vi har korta dagliga möten för produktionsplanering och ett längre uppföljningsmöte varje vecka då vi planerar förbättringar och så. Jag kommer ihåg att pappa pratade om att driften var uppdelad i olika funktioner på hans tid. Underhåll för sig, kvalitet för sig, säkerhet för sig, och så produktionen som alltid skulle få som de ville, även om det blev sämre totalt. Jag fattar inte hur de kunde få bra verksamhet då. Fast så var ju TAK-värdena som de var på hans tid med.

Jag: Så din pappa arbetade också med underhåll?

Miriam: Ja, han var underhållstekniker på Mek. På den tiden hade företaget olika typer av tekniker. Mek, EL och Regler, om jag minns rätt.

Jag: Hur gör ni idag, då, om ni behöver specialistkunskap?

Miriam: Vi löser det på lite olika sätt. För det första så behöver vi inte så mycket Mek och sådant. De flesta maskinerna är ganska självgående. De mäter hur de mår, och kan justera produktionshastigheten automatiskt om det finns något problem. Det är ju inte bara en maskin som justeras, utan hela linan anpassas automatiskt. Men sådant händer väldigt sällan. Vi har bra prognoser för när de mest kritiska komponenterna och maskinerna måste stoppas för underhåll och totalt sett håller vi en upptid på runt 90%.

Alla inspektioner och ronder görs med hjälp av robotar och liknande. Idag till exempel är det dags för inspektionsrunda med nano-robotar i hydraliksystemet. Samtidigt körs en drönarrunda för att kontrollera alla maskiner i plåtverkstaden. Se här, här på skärmen kan jag följa robotarna var de är och vad de gör. Till och med nano-robotarna har kameror. Industrirobotarna i monteringen behöver inte kontrolleras, de gör det själva och läker sig eller ändrar arbetssätt tills reparatörsroboten anländer. Då samarbetar de kring reparation.

Jag: Kan robotarna fixa allt?

Miriam: Nej, det kan de inte. Vi försöker ha en del grundläggande och även mer avancerad kunskap själva. Efter lunch idag, till exempel, blir det utbildning om lagerövervakningssystemet och träning i byte av lager. Det görs så sällan nuförtiden att vi måste träna på det för att hålla uppe kompetensen. Samtidigt blir det en snabbkurs i tribologi.

Jag: Hur gör ni sådana utbildningar?

Miriam: Just lagerbytesträning och liknande håller lagerleverantören i. De har en superfin utbildningsanläggning här i Göteborg med testriggar och så. Det blir kul att få träffa andra som jobbar med underhåll! Mina kollegor i Tyskland och Australien gör utbildningen online med hjälp av VR, alltså Virtual Reality. De sätter på sig en sorts hjälm och så kan vi samarbeta virtuellt under övningarna. Och de som sitter i Kina har en egen testanläggning för utbildning. De kopplar upp sig med AR, men gör övningen på plats. Jag tror att det heter Augmented Reality, när man så att säga blandar den virtuella och den riktiga världen.

Vi samarbetar med en hel del leverantörer inte bara i utbildning, dels för att få in expertishjälp där vi inte har kunskap, dels för att kunna korta ned tiden för underhåll när man gör byten och så. Om man räknar på antalet personer är det fler utifrån som jobbar med underhåll än vi som är anställda internt.

Jag: Är det något som du tycker är krångligt?

Miriam: Nej, det är bara bra tycker jag. All planering och koordinering sköts jättesmidigt i vårt Asset Management System, och jag lär mig mycket av att läsa och titta på arbetsloggarna från olika leverantörer. Vi använder oss av funktionsbaserade avtal i första hand, så alla jobbar mot samma mål, alltså att maximera upptiden och så. De känns som mina kollegor, allihop.

Jag: Det låter som om du inte gör så mycket underhåll själv, med andra ord.

Miriam: Pappa brukar skoja om det – att jag inte är en riktig underhållstekniker eftersom jag inte blir smutsig om händerna mer än någon gång per år. Men det tycker jag bara är nonsens. Jag gör förresten en hel del underhåll varje dag, fast på styr- och övervakningssystemen. Det är viktigt att alla system är ok, så de måste också underhållas. Varje dag kör jag till exempel en systemdiagnos. Jag städar även i dataloggarna och sparar ned olika analyser som körts under dagen. Jag har en smidig APP där jag kan ta hand om all information och där jag skapar olika typer av analyser, förutom de som körs regelbundet. Förr i tiden var det mesta underhållet Mek eller El, men idag är det definitivt systemunderhåll och som överväger.

Jag: Vad tror du om framtidens underhåll…, hur ser underhållet ut om 50 år?

Miriam: Då tar alla system, maskiner och robotar hand om sig själva, så kan vi övervaka allt hemifrån via ett chip inopererat i huvudet! Och då får man underhålla de där chipimplantatet i stället, så framtidens underhåll sker på sjukhuset.

Jag: Oj, Rurik blinkar en massa, ser jag. Tack så mycket för pratstunden. Nu ska jag lämna dig till ditt arbete!

Krönikan publicerad: 27 februari 2023. Skriven av Mirka Kans till smartunderhåll.se.